|
Jag heter Linda, trevligt att Du kikar in! Det här är alltså min blogg, Alltid snygg naken - livet före och efter min gastric bypass operation.
När jag skriver denna presentation lever jag fortfarande ”livet före operationen” och jag vill verkligen understryka att jag har ett fantastiskt liv med världens bästa familj och vänner, TACK för att ni finns och stöttar mig genom alla mina tokigheter!!!
I min blogg vill jag ge min bild om operationen. Dela med mig av tankar och känslor, mattips och misstag samt den träning som jag kommer att fortsätta med. Förhoppningsvis ska jag även kunna inspirera dig som idag går och funderar på om du ska göra operationen, men inte riktigt vet om du vågar ta steget! Att du ska få den information du behöver för att eventuellt våga göra förändringen och orka stå på dig då de som egentligen ska kunna hjälpa dig ger dig råd som att ”äta mer sallad” eller ”ta en extra promenad hem ifrån jobbet”, ibland är det faktiskt inte bara så enkelt!
|
|
Läs mer...
|
07
juli
Torsdag, torsdag, torsdag...... :) |
Klar med morgonens cardio och vad niiiiice det är! :) Efter en månads uppehåll med mina inflammerade knän (!!!!!!!!) var det riktigt svårt att hitta motivationen till att släpa mig ner till gymmet igen, men jag är inte den som ger upp i första taget o nu har motivationen äntligen infunnit sig igen... :) Dessutom har jag märkt att dagens mest komplicerade mål, frukosten, funkar mycket bättre (dock inte helt bra) efter lite träning så bara det är ju värt en morgonpromenix!
Idag hade jag dessutom planerat en skön massage efteråt, men det gick lite i stöpet då någon tydligen passade på att ta sig en ordentlig tupplur på massagebädden efter sin träning. Inte värre än att jag fåt ta det imorgon istället! ;)
Det var det roliga, värre blir det om vi skall prata mat! Funkar till och från och gör mig egentligen bara fruktansvärt nervös o orolig så fort det börjar närma sig... Fan vad jag läntar tillbaka till de dagarna då det inte var något problem!!!!
Värst är faktiskt frukostarna, jag kan banne mig inte äta något utan att få ont i magen eller en jäkla dumping = vråååål trött!!! Så om Du har haft liknande problem men fått det att funka får du hemskt gärna tipsa mig om måltidsalternativ! Yoghurt och fil är Helt uteslutet, gröt kan funka ibland (men oftast inte), bröd = Biiiig no no.... What's left???
Stooort TACK till min älskade Marie som stod ut med alla mina knasiga mat-trix under helgen, du är fantastisk- bara så du vet!!!
Kramar
|
13
juni
Hoppas att eran helg varit lika underbar som min, men det tror jag inte för det var bara Jag som var med Marie ute på Tjörn och det var helt underbart!!! ;)
Fin fint väder, smarrig mat, goda drinkar och bästa sällskapet med hur mycket skratt som helst.... Precis vad jag behövde!!!
Det jag däremot INTE behövde var dumpingen och magkrampen på lördagkväll, men jag fick verkligen skylla mig själv så jag skall inte klaga! Efter att maten funkat massor med dagar nu så blev jag lite väl glupsk och åt ostskruvar, det gick bra ända tills jag glömde av mig och drack lite äpplejuice... Ostsruvarna förvandlas till en degklump av vätskan så hjärtklappningen och illamåendet lät inte vänta på sig mer än några minuter och efter ungefär en kvart kom krampen i magen. Det var länge sedan jag somnade i dessa plågor och jag har ingen lust att göra det inom en snar framtid!!! Som vanligt vaknade jag pigg och glad på söndagmorgon och helgen kunde fortsätta som om inget hade hänt.
Det blev mer arbete på solbrännan under några timmar och lite god middag innan det var dax att hoppa på sista bussen tillbaka till Göteborg, åååå vad jag inte ville det!!!
Denna veckan skall jag ta tag i träningen igen, efetr några veckor där maten flutit på har jag lagt på mig 3 kilo och även om det inte är någon "big deal" så vill jag jobba bort dem och jag tror inte att det blir så svårt om knät håller så jag kan börja springa lite igen...
Måste bara säga att något har strulat lite med min bloggmail, därför har jag inte kunnat svara på ganska länge... Hoppas att det snart skall funka igen! Så Frida, jag håller ALLA tummar för Dig, om det inte är försent så säger jag bara "Våga kör", man ångrar bara det man inte provade, livet är för kort för att fega!!! 
Och Du som skriver de ganska osmakliga komplimangerna kan sluta med det för det har Ingen som helst verkan på mig, tycker bara att du verkar aningen bakom flötet!
Ha en störtskön vecka!!!
Kramar |
10
juni
Ytterligare två veckor har gått och det mesta fungerar bra! Känns nästan lite för bra för att vara sant... Några små incidenter har det varit, haft några mindre dumpingar och en dag var jag lite tokig så jag åt glass o då var jag redo att sprängas, men annars har jag haft läget under kontroll.
Förra helgen, när vädert var helt fantastiskt, var jag ute i skärgården tillsammans med min fantastiska Petra o då at jag t.o.m. en macka- kändes som värsta lyxen!!! :)
Det som fortfarande kan vara lite jobbigt är att jag har lite svårt att dricka större mängder o när det är så varmt ute kan det ställa till lite problem. Enligt andra blir jag nämligen ett monster när jag är överhettad... ;)
Har sommarlov från KBT:n nu och jag saknar den redan, men jag har fått lite att tänka på och jag läxa att göra över sommaren så jag skall nog klara mig. Har varit en ordentlig tankeställare att börja med terapin, men mycket välbehövlig så jag önskar att jag börjat tidigare!
Nu väntar en härlig helg på Tjörn tillsammans med min Marie så jag håller tummarna för att allt skall fortsätta fungera som det gjort i veckan! Lite hjärtklappning kan jag hantera, men jag vill inte ha smärtor o kramper...
Massor av kramar |
31
maj
Dax för en uppdatering! :) |
Har inte skrivit på länge o det finns massor med anledningar till det....
Sist jag skrev hade jag haft några bra dagar, men det vände o blev suuuperjobbigt på nytt...
Det som är lite extra jobbigt är att när det blir en dålig period så har jag liksom inte så mycket energi till att tänka positivt längre! Det gör ju i sin tur att jag har svårare att ta mig ur den onda cirkeln som blir kring allt...
Men med hjälp av KBT'n tror jag att jag börjar få lite kläm på det, det handlar liksom om att vara lite förlåtande mot sig själv vilket är Mycket lättare sagt än gjort! ;)
Jag har dessutom lugnat mig lite med träningen, då det blev mildt uttryckt lite maniskt, men jag har börjat lite lätt igen och det är under mycket mer kontrollerande former nu!
Kontroll är ju liksom det jag behöver i mitt liv, kontroll över maten, över träningen, över mina känslor....
Jag har äntligen börjat jobba igen vilket känns jättebra, men det är mycket mer komplicerat än jag trodde det skulle vara.
Själva arbetstiden funkar bra, jag jobbar bara 25% vilket innebär 2 timmar om dagen, men det innebär också ganska mycket planering kring mina måltider eftersom jag inte vill äta på jobbet ifall jag får ont i magen eller dumping. Hittills har det funkat bra, med de dagarna som jag provat att jobba eftermiddagar har inte varit riktigt kluriga så jag kommer undvika dem ett tag till! Har tillsammans med min läkare och en handläggare på Försäkringskassan gjort en liten "handlingsplan" om när jag skall kunna tänkas vara tillbaka på min heltidstjänst och det borde funka under hösten. Hoppas jag!!!
Nu har jag dock haft några riktigt bra dagar och under helgen blev det t.o.m en hel del alkohol vilket jag var väl värd efter en trög vår! ;)
Ha en härlig dag i vårvädret!
Massa Kramar
|
16
mars
Hejsan!
Ja, efter att förra veckan var ett rent KAOS när det kom till mitt ätande så lyckades jag tillslut få ordning på det och nu har jag haft 3 dagar då det funkat Hur Bra Som Helst!!! Shiiiit vilken lycka det är, och vad glad jag är dessa dagarna! Det har ju verkligen inte gjort saken värre att det varit sol, att jag träffat mina Underbara vänner och skrattat massor...
Tack för att ni finns i mitt liv i vått och torrt, all kärlek och respekt för det!
Som jag skrev sist har det varit en del turer fram och tillbaka, men jag har via min fantastiska läkare, Malin, fått en remiss för att få gå i terapi. Jag har nu gått på utredningssamtal så får jag se vilken "behandling" de anser att jag behöver, men jag antar att det blir någon form av KBT?!
Jag har tidigare skrivit om att jag är medveten om att jag kan vara väldigt självdestruktiv och "straffar" mig själv när jag kommer in i dåliga perioder med maten. Man kan ju lugnt påstå att detta blivit värre, men att vara medveten om det själv eller erkänna det i tysthet för sig själv är något heeeelt annat än att säga det högt och det har tagit tid innan jag klarat att göra det.
Som tur är har jag (om någon nu missat det?!?!) även Världens Bästa mammi och det var under ett långt telefonsamtal som jag tillslut tog bladet från munnen och erkände en hel hög med tråkiga tankar och dumheter som jag har för mig. När jag väl gjort det kunde jag börja berätta det för några vänner och även om det är hemskt jobbigt så är det Väldigt skönt när jag inte längre behöver låtsas!!!
Det är ju inte så att jag sitter hemma i en mörklagd lägenhet och bara grinar, men när känslan av att inte ha kontroll- inte ens över min egen kropp, kommer över mig så får jag panik och blir så fruktansvärt frustrerad vilket leder till att jag blir ännu mer stressad i måltidssituationer, jag har absolut Inget tålamod, blir helt osocial och jag blir framför allt Väldigt fokuserad på min vikt, de kalorier jag stoppar i mig samt de jag gör av med i träning och det är inget jag har kontroll över- jag bara gör det.....
Därför har jag bett att få hjälp, för jag behöver få veta hur jag skall kunna ta mig ur den onda cirkeln utan att straffa mig själv, utan att bli manisk, utan att förlora Linda ännu mer än jag redan har gjort!
Första gången jag skulle gå dit var jag supernervös, sov oroligt och kände mig mer "misslyckad" än någonsin... WHY? Ingen aning, jag skulle bett mina vänner göra precis detsamma... Jag vet att det inte är fel att "be om hjälp", vill helst inte göra det själv dock...
Nu, efter endast 3 gånger, känns det bättre... Jag är naturligtvis inte klar, har ju precis börjat, men det som jag trodde var en hopplös ätstörning kanske faktiskt inte är det! :)
Det kändes t.o.m som att jag kunde hantera den sista veckan på ett bättre sätt. Istället för att minska ner på maten och träna på ingen energi alls körde jag förvisso lite kondition, men jag tog inte ut mig totalt, och jag kunde förmå mig att äta mat- även när jag var i sällskap med vänner. Så det kanske är bra att släppa lite på kontrollen, kanske lite i taget?!
Denna veckan däremot... :) Frukostarna har fungerat kanonbra, en fantastisk början på dagen får jag säga! I måndags åt jag lite kinamat till lunch- nemas problemas!
Igår, tisdag, åt jag en kycklingsallad med tzatziki till lunch när jag och mormor tog en vårpromenad och senare träffade jag min urgulliga Sheida på en fika och då busade jag till det med en macka med salami och brie.
Idag åt jag frulle i Linné med Cecilia, en macka och en liten kopp varm choklad (med liiite grädde) och till middag åt jag thaimat tillsammans med Petra. Det blev lite körigt efter thaimaten, fick lite hjärtklappning, maten åkte "fram och tillbaka" och det sprängde lite i magen, men det var mitt eget fel! Om jag får in en rejäl portion med supergod mat så är inte min starka sida att lista ut hur mycket utav detta kan i tuggad form vara ca 2 dl?!?! Speciellt då jag inte känner någon mättnad, jag hade lätt kunnat peta i mig hela alltet!
Nåväl, dagens slutsats är: Slutet gott, allting gott.... :)
Kan det fortsätta såhär skulle jag vara världens lyckligaste, det är ju det jag tänker bli igen!
Eftersom jag mår så förträffligt bra just nu, passar på att skicka iväg en stooor "Love-bomb" dagen till ära! Jag är såå tacksam för de mail jag får! Förlåt att mina svar kan ta lite tid, men jag läser allt och jag uppskattar det så!
Pöss och Kram
Pssst! Lite nya bilder kommer snart att dyka upp i Galleriet, så håll utkik! ;)
|
08
mars
Mycket i livet måste vara lek för att levas..... |
Heeeeej!
Long time! En lååång månad har gått och det har väl inte varit den roligaste i mitt liv, kommer skriva om det lite pö-om-pö, men det har varit ganska kämpigt på många sätt.
Nu sitter jag på tåget ifrån Stockholm, har varit här några dagar och umgåtts med famij. Riktigt skönt att komma hemifrån eftersom jag är sjukskriven, lägenheten blir ju inte större dag för dag om man så säger!
Passade på att träna en del också, var på SportLife Odenplan, fräscha lokaler o jättegullig personal! Konditionen börjar ta sig, känns skönt att det äntligen är något som går åt rätt håll... Alltså har det inte blivit bättre i magen efter operationen i januari...
Jag har inte längre den akuta smärtan, lika ofta iaf, men oavsett vad jag äter så får jag obehagskänslor av olika grad.
I fredags funkade det ganska bra, då hade jag varit o tränat och när jag kom hem drack jag en liten proteindrink och åt lite kvarg med grönsaker.
Lördag likaså, jag var och körde lite crosstrainer och efteråt åt jag en liten portion med tacoskryddad nötfärs samt lite grönsaker och några nacoschips. Det gick ok, jag fick lite dumping så jag la mig o vilade i ca 30 min. Lite senare ville mina kusiner ha varsin glassdrink så det fixade jag och passade samtidigt på at ta en lite bit glass själv, vi pratar kanske MAX 1 dl vaniljglass...
Det skulle jag inte ha gjort!!! Först började jag må illa.. Sedan kom all glass upp igen i form av ett märkligt "skum", man kan ju tro att jag ska må bättre då jag fått ut det, men absolut INTE.... Nu började magen "växa" och mina byxorna som tidigare hade typ 2 cm marginal i linningen blev typ tajta. Jag insåg att jag inte hade någon som helst kontroll över situationen, så jag fick krypa från soffan till sängen. Värken var olidligt smärtsam, tårarna gick inte att hålla tillbaka och efter ytterligare några minuter fick jag ge efter och ropa på min 16åriga kusin som fick hjälpa mig av med kläderna och bädda ner mig. De kändes fint! Min mysiga lördagskväll slutade alltså runt 21.15, i fruktansvärda plågor och dödsångest...
Jag vaknade på söndagsmorgon/förmiddag vid 10, alltså hade jag nästan sovit bort 12 timmar i smärtan! Frukosten fungerade inte, dumping o illamående. Tog en promenad till Solna centrum tillsammans med min andra kusin, vi hade en lite fika inplanerad o sedan skulle jag åka till Odenplan och träna- men det slutade med att jag åter fick koliksmärtor i magen och vi fick ta tunnelbanan hem så jag fick lägga mig o vila.
Middagen funkade däremot lite bättre och som vanligt efter en sånhär dag fick jag ett galet sötsug på kvällen... Det går inte att beskriva, känns som en regäl abstinens. Passade på att "ladda" lite energi när det väl funkade.
Då kommer nästa problem, det som smugit sig på mig under hörsten/vintern, ångesten för att jag ätit eller för vad jag har ätit...
Kommer skriva mer om det inom det närmaste, men det är lite känsligt och jag har behövt tid att smälta att det faktiskt är såhär jag faktiskt tänker.
På torsdag kommer Kalla fakta på tv4 att ta upp ämnet Gastric Bypass, när det inte blir "så bra som man tänkt sig"... Vet faktiskt inte om jag vågar se det!?!?!
Känner att jag är lite svag/känslig och jag behöver tro att det jag upplever är något övergående som jag om 1 år eller så kommer titta tillbaka på och känna att det gjorde mig starkare!
Nu ska jag avrunda för idag, men jag måste skriva något positivt som avslutning och det är att jag igår (måndag) körde ett förbannat bra pass på gymmet!! Fan vad stolt jag var över mig själv!!! 30 minuter på crosstrainern och ytterligare 45 minuter intervallträning på bandet, lite av PB faktiskt! :)
Ha en fantastisk tisdag så ska jag luta mig tillbaka o njuta av min tågresa...
Eller måste jag kissa?!?! Fan, jag avskyr offentliga toaletter! ;) Ja ja, bra 80 minuter kvar, det ska jag nog klara att hålla mig!
Puss o kram |
11
februari
Dumping, hade nästan glömt hur det kändes... |
Idag är det fredag och jag har varit ganska duktig får jag säga. Tvättat, städat och rensat garderoben och tagit en mindre promenad i blåsten...
Denna veckan har varit riktigt jobbig! Inget har funkat som jag önskat och jag har haft ganska ont i magen, igår fick jag dessutom en regäl dumping vilket var länge sedan och shit vad obehagligt det var! Eftersom jag haft så himla ont i magen de sista månaderna så har det liksom tagit överhanden och även om jag får lite hjärtklappning efter mer eller mindre alla måltider så känns det hanterbart då jag är hemma och oftast lägger mig efter jag ätit, men igår rusade hjärtat, jag mådde illa och kände mig yr- fyyyy vad jag mådde!
I vanlig ordning blev det en hilma cirkus med mitt blodsocker efteråt och det tillsammans med mitt låga blodtryck gjorde att jag höll på att svimma två gånger under kvällen...
Så idag har jag faktiskt inte vågat mig på någon mat utan bara druckit Cambridge vilket jag är fullt medvetom om att jag inte skall, men jag orkade inte med ytterligare en "sån" dag!
Har fått ytterligare en medicin, den heter Papaverin och skall förhoppningsvis hjälpa mig när jag får kramperna efter jag ätit.
Två bra/roliga saker... :)
Min fot är Äntligen bra efter en inflamation i en sena, så nu (efter 5 veckor!!!) kan jag promenera utan smärta och eftersom jag börjar bli rörlig eftersom operationsärren läker fint så skall jag äntligen köra igång med lite träning till veckan! *HAPPY*
Det andra är att jag snart gått ner de kilon som jag lagt på mig under hösten då jag levde på kanelgifflar och choklad... Sedan jag opererades i januari har jag gått ner 6.5 kg (varav 3 kg denna veckan) utav de 9 kg jag gått upp. Kanske låter knasigt i andras öron, men det blev en fruktansvärd press även om jag VET att de inte var någon fara.
Så lite träning på detta så kanske jag kan bli lite fastare oxå... ;)
Nä, nu är det fredagskväll och jag skall ta mig en varm och go dusch, sedan blir det mysdress och en kopp varm choklad (Cambridge) som jag kvällen till ära skall krydda till med lite kanel! Smarrigt va?! *Hahaha*
Ha en mysig kväll!
Kramar Linda
|
02
februari
Det var lite deppigt i det förra inlägget så jag har försökt ta mig i kragen... Funkade ganska bra, inte maten tyvärr- men jag var på ett lite bättre humör.
I lördgas kom mina älskade gudsöner hit för att ha en myshelg och det var det bästa som hänt mig på lääänge! Vi hade biljetter till Megamind på bio och till det skulle det självklart vara popcorn och godis. Jag var duktig och höll mig ifrån det ungefär halva filmen, men sedan tänkte jag bara smaka på ett popcorn... Det var ju sådär lyckat!
Efter filmen åkte vi direkt hem och då fick jag jordens blodsockerfall, kände mig nästan berusad och kunde absolut inte tänka logiskt så den spontanshoppingen vi gjorde på Coop var allt annat än genomtänkt!
Väl hemma åt grabbarna risifrutti o macka till mellanmål och jag åt lite frukt, sedan fick jag ont i magen igen. Förklarade läget för killarna som efter 10 minuter kröp upp i sängen där jag vilade och så tittade vi på Lilo och Stitch tillsammans.
De är så farsinerade av mina titthål och har så mycket underbara frågor, dessutom förstår de så mycket mer än man tror och det är ganska underbart!
På söndagmorgon vaknade jag strax efter klockan 9 när båda kröp upp i sängen och pussade mig, bästa uppvaknandet på länge! Vi åt grahamsgröt till frukost och det gick faktiskt bra denna gången. Efter lite lek åkte vi till Sjöfartsmuséet, trängdes med halva Göteborgs befolkning kändes det som, och sedan var det dax för grabbarna att åka hem igen.
I måndags verkade det ganska bra. Fick lite ont i magen efter min lunch, men det gick över ganska snart. Träffade Laura på stan och tog en fika, men när jag kom hem åt jag 3/4 av en kokt korv och då var det kört. Somnade på soffan i plågor strax efter kl.22 och vaknade pigg som en lärka strax före kl 5 på morgonen. Tvättade bort sminket och la mig framför tv'n, tur att gamla avsnitt av "Melrose Place" och reprisen på "Hem till Gården" gick innan Nyhetsmorgon började! Sedan fortsatte tisdagen dagen i samma bana, dumping och kramp i magen vad jag än åt. På kvällen drack jag lite nyponsoppa och då gick inte ens det bra. Så tröttsamt men det värsta var nog ångesten som det utlöste, det går verkligen inte att förklara den känslan av maktlöshet som kommer över mig!
Men idag har det varit bättre, har inte ätit något större, men jag har inte varit direkt sugen heller. Tog en promenad till jobbet, pratade lite med mina vänner, sedan gick jag till SportLife vid Domkyrkan och solade... Hade med mig en liten handduk som jag la över magen för att inte bränna mig. Efteråt satt jag i massagefotöljen och det var riktigt välbehövligt!
Imorgon skall jag till vårdcentralen. Skall ta några prover som jag fått remiss för då min pappa har struma och de vill kolla så att inte jag eller min bror bär på ärftlighet. Inte så sugen på att ta nya blodprover igen, 3:e gången jag får armveckan sönderstuckna på en månad. Se, nu var jag negativ igen!!! Jag kanske sk passa på att fråga om han har något som gör mig gladare?!?! ;)
Take care!
Kram |
27
januari
Full med ångest och annat onödigt |
Åååh, idag var ingen bra dag alls... Nu är klockan tre på natten eller morgonen om man föredrar att kalla det så, men för mig kvittar det absolut inte känna som att jag någonsin skall kunna somna!
Känner mig full med ångest och det gör mig så ledsen... Jag vet ju egentligen att jag inte borde göra det, vet att det inte är mitt fel, men jag kan inte hjälpa det. Oavsett vad alla säger så tar jag dumpingen och magvärken som ett misslyckande och det har varit en hel del av de känslorna de senaste månaderna!
Jag har börjat äta lite försiktigt efter operationen nu, men det känns inte bra...
FAN, jag ville verkligen att det skulle varit felet som man hittade och rättade till, men det verkar inte så! Efter båda måltiderna jag åt idag fick jag ont i magen och mådde illa, ingen direkt dumping som jag kunde uppleva det utan egentligen bara ont i magen.
Grinade för första gången på flera veckor, har bara känns mig likgiltig innan, men idag brast det... Vad gör jag för fel??????
Igår hade jag en jättemysig dag tillsammans med min mamma och mormor, vi var på bio och efteråt gick vi och tog en fika (jag drack te). Då funkade allt så himla bra och jag kände mig snudd på lycklig, vi har så kul tillsammans och de är världens Bästa, men så kommer en dag som denna och då är alla lyckokänslor som bortblåsta! Inte alls likt mig att slås ner så lätt, men jag trivs inte alls just nu. Fixar inte att äta, jobba, träna och har knappt ens ett socialt liv.
Jag vet att det inte blir bättre av att se allt i nattsvart, men jag undrar när vändningen skall komma!?!?! Imorgon skall jag börja prova en ny medicin mot illamåendet, det hade ju varit Fantastiskt om det skulle fungera för att gå och må illa hela dagarna gör ju inte direkt det lättare att äta! När det inte gav med sig blev jag en liten stund orolig för att jag var gravid, men så var det inte som tur var. Undrar ifall det är psykiskt?!
Just nu saknar jag Dig så mycket... Önskar jag kunde få känna din hand mot min kind när jag är ledsen, se dina vackra ögon och höra din trygga röst som skulle säga att allt kommer bli bra. Men det är bara nu jag gör det, har inte saknat dig på det sättet på flera år och jag vet att jag bara gör det för att jag känner mig så förbannat liten och vilsen.
Borde nog försöka sova i alla fall...
Imorgon kommer söta Marlene hit och håller mig lite sällskap, ska bli mysigt som 17 för vi har inte setts på över en vecka.
På återseende!
Kramar Linda |
|
|