|
Jag heter Linda, trevligt att Du kikar in! Det här är alltså min blogg, Alltid snygg naken - livet före och efter min gastric bypass operation.
När jag skriver denna presentation lever jag fortfarande ”livet före operationen” och jag vill verkligen understryka att jag har ett fantastiskt liv med världens bästa familj och vänner, TACK för att ni finns och stöttar mig genom alla mina tokigheter!!!
I min blogg vill jag ge min bild om operationen. Dela med mig av tankar och känslor, mattips och misstag samt den träning som jag kommer att fortsätta med. Förhoppningsvis ska jag även kunna inspirera dig som idag går och funderar på om du ska göra operationen, men inte riktigt vet om du vågar ta steget! Att du ska få den information du behöver för att eventuellt våga göra förändringen och orka stå på dig då de som egentligen ska kunna hjälpa dig ger dig råd som att ”äta mer sallad” eller ”ta en extra promenad hem ifrån jobbet”, ibland är det faktiskt inte bara så enkelt!
|
|
Läs mer...
|
29
juli
Awwww, vad hände med sommaren?!?! Den var sannerligen kort denna gången!
Om sanningen ska fram så har jag haft väldigt ont av värmen, hörde att läkare rekommenderat oss att dricka 2-3 liter om dagen när det var som varmast o jag fick inte i mig mer än 5 dl, på en hel dag... Efter någon vecka var jag inte så kaxig och proteindrinkar var det jag var sugen på.
Lite körigt det där med drickat får jag säga! Ibland kör jag bara, jag vet ju att det kommer gå åt pipsvängen, men det kan kännas som att det är värt det ibland! ;)
Veckan efter midsommar var jag i stugan och slappade tillsammans med Petra vilket var underbart! Frukost i trädgården varje morgon, lite lunch och siesta mitt på dagen och grillning på kvällen, jag var så jäkla lycklig att det funkade!
För två veckor sedan hade jag en dag då jag var så galet godissugen, det fanns liksom inget som kunde stoppa mig, så jag petade i mig ganska många godisar (typ 20 st) och jä**ar vad dålig jag blev!
Kändes som att min magsäck var en liten ballong som någon blåste upp till bristningsgränsen och sedan klämde på den från olika håll!
Jag satt och "kräktes" i över 1 timma och hade en hemskt orolig mamma som höll undan håret och strök mig över pannan. Även om jag visste att det var mitt eget fel så tyckte jag hemskt synd om mig själv och det var ganska skönt att ha lilla mamsen där!
Naturligvis så har Försäkringskassan strulat med min sjukskrivning... 8 veckor efter jag gick hem fick jag ett brev där de i korta drag skrivit att min "trötthet" inte var ett skäl för att jobba 50%... Ööööh, trodde de verkligen att jag bara var "trött"?!?!?!? Trött som att jag sover lite dåligt på nätterna?!?! Men jag fick kompletterande uppgifter från Carlanderska så nu hoppas jag att det löser sig!
Jag har provat att gå upp i tid o jobba 75%, men det funkar tyvärr inte, så nästa vecka är jag tillbaka på 50% igen... Heeeeemskt frustrerande!
Men nu kommer helgen och jag tar några lugna dagar med trevligt sällskap i stugan igen.
Lots and Lots of Love!
// Linda
|
03
juli
Nu sprang veckorna iväg igen... Typiskt, men jag har glädjande nyheter iallafall!
Äntligen börjar jag må bättre!!!! Har varit dumpingfri i nästan 3 veckor, förutom i torsdags, men den framkallade jag typ själv... Hade varit på en liten shoppingrunda tillsammans med Petra när vi bestämde oss för att äta lite glass. Jag köpte 2 kulor, men åt bara halva av dem båda + lite strössel och resultatet blev precis det jag trodde att det skulle bli, trodde att min mage skulle sprängas! Fast det var på något konstigt sätt värt det och jag är inte längre sugen på glass...
Jag har nått mitt första delmål, vilket jag inte trodde att jag skulle göra förrän efetr sommaren. Onsdagen den 30/6 ställde jag mig på vågen som visade - 25kg!
Sanningen är den att det är nu när jag äntligen kan äta lite mer som vikten böjat rinna av mig igen och det är väl ganska logiskt antar jag.
Jag blir fortfarande ganska trött dock, men eftersom jag har en veckas semester nu så är det inte så besvärligt då jag är i sommarstugan och varvar trädgårdsfix med att slappa i solstolen.
Nu är det dax för frukost, havregrynsgröt med nötter och russin, ute i trädgården. Längtar nästan inte tillbaka till stan alls, bara lite... ;)
Kramar
|
10
juni
Ytterligare en vecka går mot sitt slut, ingen dumping på jobbet denna veckan... "Peppar peppar, ta i trä!" Det är ju en dag kvar, men jag skall nog fixa det. Dumpade däremot i tisdags ganska ordentligt, men eftersom Petra har ett fantastiskt tålamod med mig var hon bara ett telefonsamtal bort och höll mig sällskap undertiden som jag låg och våndades i sängen... Kan ha varit så att jag ätit lite för mycket då jag var på ett studentfirande, men det var ju så gott! Den utlösande faktorn var dock lakritspipan som jag inte trodde att jag skulle överleva utan, den började göra sig påmind ganska omgående efter jag ätit den men då var det ju aningen försent...
Jag hoppade av spårvagnen vid Kungsportsplatsen, tänkte att jag skulle gå hem och på så sätt bli av med det, men jag kan säga att den sista biten upp för backen var en plåga. Jag ville bara lägga mig i fosterställning och grina, men efter ca en timma var det som att det aldrig hänt...
Även idag fick jag mig en liten omgång, men den sov jag bort...
Igår var en riktigt bra dag, maten funkade bra och jag gick hem efter jobbet och sov lite middag som vanligt, på kvällen mötte jag två vänner och gick på en spelning med Dan Reed. Kan inte göra något annat än att starkt rekommendera alla som har möjlighet att se denna underbara man uppträda att göra det!
I veckan fick jag oxå ett gäng "efter-bilder" som är tagna nu och det är faktiskt första gången som jag själv ser skillnaden... Ooops!
Klart att 20 kg syns, men jag ser det faktiskt inte med egna ögon, det som jag ser är allt som jag inte är så himla nöjd med... (Såklart!!!) Jag har ju blivit mycket mjukare (läs sladdrigare) i kroppen, t ex är ju brösten betydlig mindre vilket kanske inte är så illa egentligen- men måste de tappa formen heeelt?
Ja ja, bilderna är iaf jättefina och jag gillar verkligen att fota tillsammans med Cecilia, vi klickar direkt och hon är så jäkla enkel och rolig att jag skulle kunna gå naken i hennes studio hela dagen... ;) Blir några bilder till som vi skall fixa inna allt är klart.
Nu är det dax för bingen, men först skall jag städa undan alla katter för nu har bebisarna lärt sig hoppa upp i sängen så för att få en minuts skönhetsömn kan jag inte ha dem i sovrummet, de är verkligen ett gäng huliganer!
Sweet dreams!  |
07
juni
Det har gått några veckor igen, och även dessa har varit lite berg-och-dalbana... Hade två riktigt bra veckor, om man ser det utifrån dumpingperspektiv, ingen dumping alls och jag började känna att sjukskrivningen är det bästa som hänt mig!
Eftersom jag är väldigt hård på mina rutiner så såg en dag ut ungefär såhär:
Upp kl: 7, eventuellt 60 minuters promenad eller bara en lugn morgon. Havregrynsgröt eller råggröt med lite nötter kl: 8, har jag inte promenixat blev det gymmet i 30-40 min. Efter gymmet, till jobbet, proteindrink som mellanmål. Jobba mellan kl 11-15 och sedan hem för att ta mig en liten tupplur. Middag på kvällen, typ kyckling och gärna en promenad på kvällen... Eventuellt lite frukt innan natten och hopp i säng mellan kl 22-23! Känns otroligt lyxigt!
Så har det rullat på och funkat bra, men så hände något... Jag skulle vara lite långledig, 4 dagar, och åka till stugan för att bara hämta andan och träffa nära och kära. Kände mig lite konstig i kroppen redan på fredagsmorgonen, men ändå helt ok. Jag åt två knäckemackor till mellanmål på jobbet och plötsligt kom dumpingen som på beställning. I vanlig ordning la jag mig på golvet under skrivbordet och bara väntade på att illamåendet, yrseln och den sprängande värklen i magen skulle släppa- vilket den också gjorde efter 30 minuter.
Sedan hängde det i sig i 6 dagar... Det är så svårt att bryta det när det har startat och dessutom får jag ju ett galet blodsocker när jag dumpar, så tyvärr gick förmiddagarna åt att må dåligt och försöka komma i fas, men eftermiddagarna och kvällarna var bättre.
Värst var det på söndagen då jag vid tredje dumpingen gick ut och la mig på trappan, ringde mamma och grinade en liten skvätt, sedan somnade jag och nanade i nästan en timma. Fram på eftermiddagen mådde jag bättre och då åkte jag hem till farmor och gjorde en liten "morsdags middag" till henne, det blev grilladkyckling som jag marinerat i soya, vitlök och sweet chilli och trätt på grillspett tillsammans med vattenmelon, grillspett med grönsaker och till det couscous som jag smaksatt med honung, kanel, russin och hackade aprikoser. Till efterrätt grillade vi färsk ananas och åt det tillsammans med havreglass, väldigt smarrigt!
Jag fick två nya dumpingar på måndagen så på tisdag struntade jag i att käka frulle och då gick det bättre. Lite dumt att jag märker att jag klarar mig från dumpingen om jag hoppas måltider för det blir då lite svårt att motivera sig till att äta, jag tar hellre och shakar en måltidsersättning!
I onsdags var jag tillbaka på jobbet och eftersom jag visste att jag skulle dumpa oavsett vad jag åt så käkade jag en baguette till lunch... Den reaktionen lät ju inte vänta på sig speciellt länge så jag fick än en gång läga mig och sova bort lite obehag. På torsdag hoppade jag på mina tidigare rutiner och "vips" så mådde jag lite bättre...
Funkade bra och i fredags var det dax för årets sommarfest med jobbet, vilket var ett stort orosmoment, men det gick hur bra som helst! Jag kan med stooor lycka berätta att jag entrade festen i min "lilla svarta", höga klackar, 21 kg lättare och fixade att äta en 3-rättersmeny som för mig bestod av lufttorkad skinka med rostade pinjenötter, olivolja och lite grönt till förrätt, kalvytterfilé med färskpotatis,och svampsås till varmrätt och cremé brulée med päron till dessert.
Desserten blev, precis som jag befarade, lite för söt och jag kände att jag började få lite hjärtklappning och pirr i armarna, men jag löste det genom att knapra i mig en morot som jag hade med mig i "partyväskan" och efter det gick obehaget över...
Jag höll mig till vatten under kvällen, men kunde inte riktigt hålla mig så strax innan jag promenerade hem smuttade jag i mig min första drink sedan nyår. Lite nervöst och spännandet var det men jag kände faktiskt inget konstigt, blev inte ens slirig, bara lite pirrig... ;) Tack för det!
Så jag ska väl inte klaga hur mycket som helst, men tröttheten är skiiiitjobbig faktiskt! Börjar som sagt bli bättre, men ännu så vet jag inte vad försäkringskassan säger om min sjukskrivning... Riktigt spännande, eller inte! Snarar ett minst lika jobbigt orosmoment som känslan att inte veta hur jag mår dag för dag...
Men nu skall jag släpa mig ut i solen och ta en kvällspromenad, lite tröttis eftersom kl är 19.15, men en sväng runt slottskogen skall jag nog fixa innan det är dax att gosa med kudden!
See ya!
|
21
maj
Jaha, då har det genast gått 11 dagar sedan den senaste uppdateringen… Jag ber om ursäkt, jag vet inte riktigt vart de tar vägen för jag hinner inte med något!?! Sömnen tar fortfarande den största delen av mitt dygn, men att få jobba 50 % har varit till en stor hjälp då jag har kommit igång med lite träning. Men fyyy 17 vad jag är svag! Då menar jag inte bara muskelmässigt utan även på energi, för jag har liksom ingen styrka inom mig som jag kan få lite extra hästkrafter från. Förra veckan var nästan bara frustrerande eftersom jag försökte köra på som vanligt fast med mycket lättare vikter, men det kunde jag ju glömma så det var bara till att tänka om.
Tänka om har jag även fått göra när det kommer till en del andra saker och jag är lite stolt över mig själv att jag faktiskt inser det för lite typiskt mig är att fortsätta pressa mig tills jag klarar det målet jag själv satt upp, kosta vad det kosta vill, och sedan får jag lägga av. T e x så blir det ingen morgonpromenad på 60 min innan gymmet för då kan orkar jag inte träna. Den där morgonpromenaden före frukost sitter så himla djupt rotad i min hjärna, men saken är ju den att jag faktiskt inte ”behöver” den längre. Självklart är det viktigt att röra på sig, men jag kan faktiskt ta promenaden på eftermiddagen istället för minskar i vikt gör jag ju i alla fall! Eftersom jag har så mycket mindre energi tillåter jag mig att bara träna de 30-40 minuterna som jag känner att jag orkar, men då kör jag effektivt och strukturerat. Jag tränar 3-4 muskelgrupper under ett pass och skiftar dagen efter, på så sätt har jag lyckats att nästan köra igenom kroppen 2 gånger under veckan. Även här har jag dock fått tänka om lite och inse att 3 dagar på gymmet får räcka nu till en början.
I onsdags hade jag bokat tid med en PT (personlig tränare) och han skall hjälpa mig med ett bra upplägg så att jag får lite variation i träningen och självklart bättre resultat. Kändes som att vi klickade bra och att han förstod mina mål så jag tror att det kommer bli kanonbra.
Födelsedagskalas har jag ju haft också, 2 st. tom! Ett på själva dagen då jag firade med Klara, Johanna, Marie och Michael genom att äta på Farellis. Det var supermysigt och jag fick ett jättelikt ”tomtebloss” i min Ceasarsallad… (Det var Johanna som inte vågade vänta och chansa på att jag skulle orka med dessert.) Till efterrätt beställde jag citronsorbet, som jag självklart bara petade lite i eftersom jag blev dåsig och slö efter all sallad.
På lördagen hade vi familjekalas och då hade mamma gjort en helt underbar oxfilé och hasselbackspotatis, Väldigt gott, men oxköttet var lite trixigt att äta eftersom det är lite segt, ingen dumping dock så jag var bara lycklig. Ännu mer lycklig blev jag dock när jag efter några timmar bestämde mig för att ”synda” och vara lite modig… Jag hade ätit lite jordgubbssorbet till efterrätt, men de andra åt en glass som min mamma gjort. Den är gjord på vanlig vispgrädde (ej laktosfri) och så är det hasselnötter och grovt hackad blockchoklad i, den är verkligen hur god som helst. Den bestämde jag mig för att smaka på när sötsuget satt in, lite med livet som insatts var jag medveten om, men det gick hur bra som helst och jag fick varken ont i magen eller dumping!
Om 4 dagar är det 4 månader sedan jag gjorde operationen och då skall jag presentera viktminskning i kilo och i centimetrar, ett resultat som jag är mycket stolt över (även om den retliga rösten inom mig vissa dagar viskar att jag borde ha kunnat prestera bättre) och försöker vara nöjd med!
Ha en fantastisk helg!
Kramar Linda Lej Tjohej |
10
maj
Mindre roligt är ju att jag har börjat tappa mitt hår…
Det började för tre veckor sedan och jag har inte skrivit om det för jag har inte vetat vad jag känner för det. Jag visste att det är ganska vanligt och jag har kollat ut en frilla som jag hela tiden sagt att jag skall klippa mig i ifall det skulle bli så, men så stod jag där i duschen och fick hela handen full med hår- då kände jag mig inte lika oberörd längre… Efter tre veckor tycker jag fortfarande att det känns lite jobbigt, men VARFÖR- det är ju bara hår!!!
Jag har funderat en del på hur operationen har påverkat mig och då menar jag inte de fysiska förändringarna och biverkningarna utan om det har påverkat mig som person och det har det absolut gjort, men jag kan inte riktigt sätta ord på det… På något sätt känner jag mig lite osäker, som att jag inte riktigt känner mig hemma i min ”nya kropp”. Att nästan 20 kg har försvunnit, plus att jag inte kunnat träna, sätter ju spår och jag är inte säker på att jag är i min finaste form just nu- vilket är en jättejobbig tanke då jag faktiskt inte känt riktigt så innan!
Alla komplimanger som jag får passerar nästintill obemärkt och det spelar ingen större roll om de kommer ifrån någon jag känner eller en okänd människa på stan, jag känner mer ”hmmm, kunde vara bättre” och jag hoppas verkligen att det är något som är övergående för jag vill inget hellre än att bli min vanliga glada och busiga Linda igen! (Gärna med långt hår om jag får önska!) Resten av mina känslor kan jag inte riktigt sätta ord på, det är mer som en tomhet jag känner men inte riktigt vet vad den beror på.
Nu är det ju inte så att jag går omkring och är sur, butter och tycker att livet är skit, Absoluuuut inte! Jag är väl medveten om att jag har fantastiska saker att glädjas över och det gör jag också, men det är förändringarna som jag upplever mest just nu.
Men jag nu skall jag ta mig i kragen, komma igång med lite träning, försöka hitta tillbaka till en ”bra relation” med maten och förhoppningsvis känna mig mer nöjd med mina insatser på jobbet samtidigt som jag kanske t.o.m. orkar träffa vänner lite då och då?!
Dessutom fyller jag ju snart år och det är ju typ det bästa jag vet, min egen dag! :)
Marie, jag saknar dig så jag snart tar och kastar paketet, rätt i vägga! ;) Och jag vet att bara vi ses kommer jag må micket, micket bra! Love you!
See you soon! |
08
maj
Halloj!
Vecka 17 var bara en vecka, inte speciellt dålig men inte heller direkt bra. Jag hade små dumpingar efter varje lunch på jobbet och som vanligt var jag galet trött på eftermiddagarna. På onsdagen stod jag krokimodell för en konstgrupp på sju härliga personer och fick två fina skisser på mig, Tack för dem! På tordagen var jag och gosade lite med min gudson. Har inte sett honom på ett bra tag så han hade vuxit en del, men vi klickade fortfarande och det var skönt!
Valborg firades på Farellis undertiden som Chalmerskortegen dundrade förbi i regnet och jag åt en underbar Ceasarsallad med honungsvinegrette och senare blev det lite citronsorbet till dessert, riktigt fiiiiint!
På lördagen käkade jag lunch på stan tillsammans med Michael och Marie, även då höll jag mig till Ceasarsallad eftersom det funkade så bra under kvällen innan och på kvällen var jag på bio tillsammans med Petra och Åsa.
Jag var lite nervös innan bion eftersom jag var rädd att få lågt socker, men det gick som en dans och eftersom jag hade sovit lite under eftermiddagen så var jag ganska pigg, så det blev även en sväng på Avenyn innan jag tog en promenix hem. Den sena kvällen, ja klockan hade passerat midnatt med 10 minuter när jag kom hem, på stan gjorde sig dock påmind för under söndagen var jag som en zombie.
På måndagen, vecka 18, pratade jag med min kirurg igen och vi bestämde att jag bara skall jobba 50% under 4 veckor. Detta pga att jag får dumping i princip varje dag på jobbet, men inte då jag är ledig, samt pga tröttheten som känns mer eller mindre olidlig!
Tillsammans med min chef har vi bestämt att jag skall jobba mellan 11-15, så nu hoppas jag på att jag skall återfå ork till att motionera och kanske viktigast av allt, ha ork och möjlighet att planera mina måltider! Först kände jag mig jättestressad av det, men nu börjar det kännas bättre och om två veckor skall jag försöka jobba 75% så jag har inte tänkt att detta skall bli långvarigt.
Fredagkväll och vi skulle ha en liten avtackningsfest för Klara som snart byter jobb, Lycka till smulan!
Det blev en trevlig och relativt lugn kväll på Barsidan innan vi drog vidare till Tranquilo och Rubinen. Om ni undrar så hade jag ”sovit middag” mellan 16.30-18 för att fixa det.
Det känns helt galet att jag för bara 6 månader sedan var partyprinsessan som aldrig var hemma före kl 04 på morgonkvisten och nu måste jag sova i 1-2 timmar för att fixa vara vaken till midnatt. Dessutom mår nog min lever alldeles utmärkt om man jämför alkoholkonsumtionen! Jag har smuttat lite på några drinkar, men jag är absolut inte sugen på det och tycker inte att det smakar gott så varför tvinga mig som?!
Jag mötte en man vid Valand som svamlade något om att han skulle kissa på mig?! Öööh, han kände ju inte till mitt stekheta temperament men eftersom jag var på ett otroligt gott humör sekunderna innan så jag nöjde mig med att be honom fara åt H-vete innan jag i ilska hoppade in i en taxi… Svin!
Nu är det lördag och jag skall faktiskt bara ta det lugnt. Det blir väldigt god kyckling till middag och kanske lite hallonsorbet till kvällsmys framför tv’n.
”Livet är som att cykla, för att hålla balansen måste du vara i rörelse…” |
28
april
Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå! |
Vecka 16, som jag hade längtat…. För nästan två månader sedan bokade jag och en kompis in att vi skulle gå på Superior Challenge 5 i Stockholm. Flyget var bokat, efter en del strul fick vi bokat ett hotellrum och viktigast av allt- jag fick tag i ringside biljetter, rad 3! Lyckan var total och sedan dess har jag bara räknat dagarna. Att jag skulle åka upp några dagar innan för att träffa familj och vänner gjorde ju saken bara ännu bättre. Men så kom den där förbaskade askan och ändrade på allt… Min kompis kom inte hem ifrån Tyskland, jag fick avboka hotell och flyg, men ännu värre var ju att galan blev framflyttad… Förutom att jag är lite egoistisk och ledsen för att jag missar den så tycker jag gruvligt synd om dem som gått och laddat för sina matcher! Men min helg blev bra i alla fall…
Förutom en mycket öm rumpa som skumpat 7 timmar på bussen mellan storstäderna så har jag mått jättebra så i fredags mötte jag upp Mia och Kajsa på Drottninggatan, därefter gick vi till Bistro Boheme och pratade bort några timmar över lite mat… Mmmm, jag åt äntligen min efterlängtade caesarsallad och till efterrätt blev det lite hallonsorbet. Jag har blivit väldigt mycket för just desserter, har inte alls varit sån innan, men överhuvudtaget så har mitt sötsug ökar med si sådär 550 %! Speciellt på eftermiddagarna, det är liksom inte så att jag blir lite sugen utan jag bara MÅSTE ha något! Sedan behöver det verkligen inte vara godis, kiwi och passionsfrukt hör till favoriterna. Efter maten så trodde jag på fullaste allvar att jag skulle fixa en kväll ute, men klockan var inte speciellt sen när jag gav upp fighten mot John Blund…
Lördagen inledde jag med att busa med min kompis tvillingar, 18 månader, åt lite kexchoklad när jag tog tunnelbanan tillbaka till Solna, men blev kallsvettig och fick lite hjärtklappning, typiskt! Eftermiddagen och kvällen tillbringade jag tillsammans med min familj för att på söndagsförmiddag ta tåget tillbaka till Göteborg. (A, visst är det förmiddag kl:11?) ;)
Blev så jäkla åksjuk på tåget och mådde illa, hemskt obehagligt eftersom det kändes som att jag ville kräkas, men det kan jag ju inte… Gjorde misstaget att dricka lite vatten och det kommer jag inte göra om det skulle hända igen! Däremot funkade några riktigt salta godisar bra samtidigt som jag pratade i telefon för att få lite annat att tänka på.
I det stora hela så funkar alltså maten relativt bra just nu, men tröttheten är fortfarande riktigt besvärlig! Så jag vill passa på att be nära och kära om ursäkt för att jag inte är så bra på att höra av mig på kvällarna, förmodligen har jag somnat på soffan…
Lots and lots of Love! |
27
april
Lilla Saga döptes under helgen vecka 12 och jag klarade av att äta lite äggost och lite tårta, shiiit vad lycklig jag var! Efteråt var jag dock helt slut så det blev ingen utgång tillsammans med Klara. Känns som jag aldrig kommer att kunna ha ett socialt liv igen, men jag vet att det inte är så. Lycka hade varit att kunna hänga med ut en sväng någon kväll, har inget som helst sug efter alkohol dock, men bara att sitta ute och kolla på folk, lyssna på bra musik och dansa. Åååh vad nice det hade varit om jag kunde gå ut och dansa!
Vecka 13 var alltså en relativt lugn vecka och jag var på bättringsvägen, kändes skönt att kunna äta utan att få dödsångest och så väntade jag ju på att mina små kattungar skulle födas så det kändes i det närmaste som att livet lekte faktiskt!
På tisdagen var jag en sväng på Carlanderska och träffade kirurgen, han ringde mig efter jag hade varit inne på rutinkontrollen och ville att vi skulle ses och prata lite. Jag förklarade för honom att jag trotts mina ”besvär” försöker se positivt på framtiden, och att jag fortfarande är övertygad om att jag gjort rätt, men att det varit tufft. Han är bra för han lyssnar och förklarar (så att man dessutom förstår) vad det är som händer i kroppen när man t ex får dumping.
Långfredag, lite kalas för morfar som fyllde 71 år och var riktigt pigg dagen till ära. För några sekunder var han dessutom med på vad som hände för jag klagade lite på att jag inte kunde äta så mycket och då slängde han ur sig: ”Det är faktiskt självvalt…” och det hade han ju rätt i! ;) I övrigt var påsken lugn och skön, jag började varje dag med en morgonpromenad på 60-90 minuter och det funkade hur bra som helst eftersom jag kunde lägga mig och vila lite efter frullen. Jag lagade massor med mat och bunkrade upp ordentligt med matlådor, så himla skönt att ha det gjort!
Vecka 14 var veckan då det skulle hända, kattungarna skulle komma och eftersom det var ett litet tag sedan sist så var jag lite pirrig! På tisdagen, precis när jag hade börjat laga mat, kom Maja och hämtade mig så det var bara till att släppa det jag hade i händerna och sedan körde vi i 3 timmar. Det blev tre bebisar, en pojke och två flickor, och Maja är en jättegrym mamma.
På torsdagen när jag började jobba igen fick jag min första dumping på flera dagar. Den kom efter lunch och jag undrar så vad det är som utlöser dem när jag är på jobbet?! Undrar om det har med att göra att jag vilar efter måltiderna när jag är hemma?
Men det hindrade inte mig från att tillsammans med Klara gå på ett litet event som Synsam ordnat där vårens och sommarens nya bågar visades och jag beställde ett par så fina Ray Ban bågar! Smuttade lite på bubblet, men sånt som bubblar är inte så skönt att dricka så jag var den roliga tjejen som bad att få vanligt vatten i mitt skumpaglas…
Vecka 15 var en kanonvecka på många sätt! På tisdagen var jag på massage och min massör tycker att min hud drar ihop sig kanonbra, klart att jag är mjukare, men eftersom jag går ner förhållandevis långsamt så är det ok. Tänkte att jag skall boka tid för lite bindvävsmassage snart så jag får igång blodcirkulationen ordentligt. Efter jobbet på onsdagen åkte jag och stod krokimodell i några timmar vilket genererade i ganska rejäl träningsvärk på torsdagen. Skisserna blev jättefina så nästa gång vi kör skall jag faktiskt be att få någon eller några!
Maten funkade kanonbra hela veckan vilket var lite extra viktigt eftersom jag skulle till Karlstad och jobba på helgen och jag ville verkligen inte hamna i en ond cirkel till dess… Mest gruvade jag mig för att inte kunna njuta ordentligt utav frukostbuffén på hotellet, men jag var också lite nervös för hur det skulle funka med maten under dagarna, fast det behövde jag inte göra för det funkade fin fint! Jag åt min första hamburgare, gick galant, och på lördagskväll åt jag 2/3 av en halv plankstek! Mmm, vad gott det var! Sedan somnade jag tidigt, mätt och belåten… :)
På söndagsmorgon blev jag lite dålig eftersom jag var lite väl modig och åt yoghurt, men det gick över när jag kom till bilhallen. Hela helgen rullade på i en rasande fart och jag önskar att den hade varit lite längre!
”Ju mer man tänker, desto mer inser man att det inte finns något enkelt svar…”
|
|
|